känner man att man vill åka upp till BB med båda barnen o lämna in en retur, säga att detta var inte vad jag beställde o jag vill lämna tillbaka dom. I dag är en sån dag. William är för sjuk för att vara på dagis, men för frisk för att bara sitta inne. Inte så kul att gå ut o leka med ett barn som kan kräkas närsomhelst. Nova får inte vara på dagis när bror hennes är magsjuk, finns risk att smitta andra barn + personal, men hon är alldeles för uttråkad att bara sitta o ta det lungt. Detta resulterar till att båda två gör allt dom inte får, skriker o gapar, klättrar på möbler, ramlar o gör illa sig, slår varandra o driver mig till vansinne.
Jag är skit trött, har huvudvärk o känner just nu att dom får mer än gärna slå ihjäl varandra så slipper jag. (läs detta med sunt förnuft, skulle inte låta dom ha ihjäl varandra o skulle aldrig göra det själv!)
Skulle behöva ta mig ner på stan för att gå till bolaget o titta in på gina för att hitta något att ha på mig på lördag när det är fest. Jocke slutar inte förrens kl 17 o det innebär att han inte är hemma förrens klockan blivit 17.40. Stan stänger 19.... När ska jag hinna???? Kanske på lördag, men då vet jag en man som tycker att jag tar mig ner på stan alldeles för tidigt, för jag vet att det kommer att kännas onödigt att åka ner på stan, handla,åka hem för att sen ta mig ner på stan, ta mig till ann kl 16. SUCK!!!!!!! Om ni får känslan av att jag inte har en alltför bra dag så känner ni rätt...
xoxo//em
Hahaha.. Att du inte skriver oftare e ju så kul att läsa ibland :) Bransson
SvaraRaderaDet gäller att trötta ut barnen innan de tröttat ut sina föräldrar :)
SvaraRaderaEn gång, när mina var små, skrämde jag dem med att jag kokade en häxa. Jag kokade potatis. Jag sa åt dem att om de inte slutar bråka så släpper jag ut häxan ur kastrulen. Jag började lyfta på locket. Barnen blev så rädda att de satte sig i soffan och satt som två änglar där väldigt länge. Än idag pratar dem om den där häxan.
Tro mig Emelie, jag vet vad du pratar om. Dawid och Sara bråkade till och med om bilder i böcker. De satt där tillsammans, bläddrade i ngn bok och ngn av dem la handen på ngn bild och skrek "den är min". Den andra började knuffas för att komma åt bilden och kriget blev faktum. Dessvärre hade jag ingen man som kunde komma hem och låta mig att gå på toa. Många gånger var jag nära att "returnera" barnen på BB :)
Även om du inte tror det nu så går tiden väldigt fort och ofta längtar man efter de åren. Den ena dagen har de magsjuka, den andra flyttar dem hemifrån. Och då inser man att 20 år har gått otroligt fort. 20 år av ens liv! Ta vara på dem gumman och tappa inte bort dig själv bland kräksen, rivsåren och tröttheten.
En styrkekram
Anna